Hela livet har jag fått
lära sig att slöhet är något föraktligt. Alltid vara aktiv och ha nya projekt
på gång. Vila, stillhet och slöhet är ganska sällsynt. Slöhet ska dock inte
förväxlas med likgiltighet utan ses som ett sätt som ger rum för det oväntade.
Själva livet har ju faktiskt inte bråttom. Det rör sig i samma takt som jag. År läggs
till år utan att jag kan påverka det.
Jag vill hinna med så mycket och det
hänger ju på mig själv om det blir något.
Men kanske det går ändå att säga:
Det
är tillräckligt för mig nu. Jag räcker till. Själva livet förväntar sig inget
av mig jag har fått det som en gåva!
Väntan och slöhet är ofta vad som ger rum
för det nya och oväntade.
Om jag hela tiden ska hänga med och inte missa något,
hindrar jag livet istället. Jag jagar livet istället för att leva.
Jag tror att
2013 ska jag försöka göra lika mycket som förut fast långsammare.(inte så lätt
för en mig som är lite ”adhd”).
Inget behöver bli klart. Det mesta i livet är bara
påbörjat och mycket man tänker blir aldrig av. Hela naturen är fylld av
oavslutade projekt.
Slö och intensiv på samma gång kanske??
Mitt i livströmmen
finns jag.
Just nu i skrivandets stund känns allt detta så enkelt, att bara vara, och att slöheten passar mig utmärkt!
Ett litet tips för dig som är har lite extra plats i bagaget när du är ute och reser. Vi har nu valt att släpa hem 2 stycken bords "grillar". Lite fyndigt något mitt emellan grill och fondue. Man steker köttet på grillen och kokar grönsaker och nudlar i buljongen som bildas. Bara att använda fantasin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar