söndag 24 februari 2013

Räkor

Solskenshistorier





Nu är det tjock is och man kan vistas i Paradiset. 
På vår toa här har jag en tavla, en text av Tomas Sjödin som jag målat. 
Att saker och ting kan vandra underliga vägar har jag lärt mig. Att Lilla Estelles mamma, Sveriges Kronprinsessa skulle sitta på ett jetplan någonstans i luften och få titta på en bild på min toa i mitt lilla paradis är väl ändå rätt fantastiskt! Jag ska inte avslöja hur bilden hamnade där i flygplanet, hoppas ni blir riktigt nyfikna!



Vår lille Theo är världens bästa barnbarn, ni vet så där lagom intelligent och duktig! Barnlås på skåpsdörrar fungerar max till 3 år kan vi konstatera. Han är också väldigt lik mormor han gillar smycken. Han tillverkar alldeles själv! Vill helst sova med dem också. Kolla hur det ser ut på badrumsgolvet när han gått till sängs, han har fått ett litet smeknamn "julgranen".Visst är han härlig! H

I fredags träffade jag massa goa vänner på AW. En av dem tyckte att mina recept kunde vara lite "krångliga" ibland, just för henne. Nu kommer ett recept alldeles speciellt för A-J.

Gör så här:
Lördag morgon tar man bilen från Vaggeryd och kör till västra torget Jönköping. Det finns en 5 min parkering precis intill fiskbilen. Inhandla färska räkor. (Räkorna är som allra bäst nu i feb och mars.) Efter 1 timma är man hemma igen. Servera med detta fantastiska surdegsbröd som man bakar av i ugnen, lovar att det är supergott!
Festmåltid är fixad!


tisdag 19 februari 2013

Tomatbearnaise


Visa OMSORG.

Att få känna att någon bryr sig, någon som visar lite omtanke är en väldigt stor upplevelse. En upplevelse som stannar kvar länge, kanske för alltid.
Min familj och Carina's har nästan alltid "firat" semester tillsammans sedan vi fick våra barn, alltså i mer än 30 år. Så många underbara minnen man har! De sista åren blev det Thailand och vi är väl lite enkelspåriga för vi reste ofta tillbaka till samma platser vilket gjorde att vi fick många thailändska vänner. När vi var där nu i december kom Mayree och Kae med ett underbart vacker ljus som de ville att vi skulle tända på Cina's grav, ett ljus från alla på Lauguna. Det blev tårar och kramar. Vilken omtanke!
Cina och Mayree på vattenfestivalen



Till Jul fick jag och Lg en annorlunda omtanke som värmde djupt. I tidningen  "Lantliv" hade Sanna tänt ett ljus för våran Axel. I samband med att hon gjort reportaget hade det varit Axels dödsdag.Vilken omtanke!

Vad viktigt att vi tar oss tid och tänker till och visar lite omtanke. Ibland kan ett litet sms räcka för att en dag ska bli extra bra!
Visa omtanke!




































Här kommer en väldigt god sås som Eva och Anders gjorde hos oss en midsommarhelg. Passar till många saker men vid det tillfället tror jag vi åt en fin entrecote. (receptet kommer från Allt om Mat Sommar 2003) Och den ska serveras kall.


TOMATBEARNAISE
Det här behövs till reduktion:
2 msk rödvinsvinäger
2 msk vatten
0,5 tsk krossad vitpeppar
1.5 msk finhackad gula lökar
1 msk finhackade persiljestjälkar
1 tsk torkad drago
Sås:
0,5 dl persilja, finhackad
0,5 fint tärnade soltorkade tomater i olja
2 msk tomatketchup
2 dl creme fraiche
0,5 tsk salt
Gör så här:
1.     Blanda samman alla ingredienser till reduktionen och koka in all vätska i hacket
2.     Blanda sedan samman reduktionen med såsingredienserna och smaka av med kryddningen. Låt den gärna stå kallt och dra till sig smakerna. Går att göra flera dagar innan du ska festa till det.


söndag 17 februari 2013

Victoria's Räkgryta med musslor

Vem är jag?

Idag gick jag till gymmet istället för att gå till kyrkan! Jag känner mig som en riktiga slarva jag har ju inte varit där sedan i december och jag som tror jag ska kunna bli diakon. Lyssnar jag på mina fina kurskamrater känns det som jag nog inte duger riktigt. Ja, så känns det faktiskt ofta.
Jag dövade mitt dåliga samvetet med att lyssna på en predikan av Tomas Sjödin när jag stod där på crosstrainern och när jag lyfte på mitt skrot. Han var så bra den där Tomas så jag måste dela med mig lite.
Det är svårt att veta vem man är, sortera ut vad som är jag. Jag förändras hela livet och får nya insikter. För att vara den man är måste man ju veta vem man är och det tar ju ett helt liv. 
Det är lätt att säga "duger jag inte som jag är så får det vara". Tomas tycker att att det är ett utryck för yttersta fattigdom- jag vill vara som jag är som om "detta jag" redan vore färdigt. Det är ju spännande att vara människa få förändras, byta åsikt och utvecklas.
Vem vill du bli?
Vår identitet är mer än summan av våra förtjänster och våra nederlag, vi är också vår längtan och längtan säger mer om vilka vi är än vad lyckats åstadkomma så här långt i livet. (så bra han kan utrycka sig Tomas)
Vi är inte huggna i sten utan vi är hela tiden mjuka och förändringsbara. Duger jag inte som jag är får det vara, visst ligger det något sunt, ärligt och uppriktigt  i det och att våga ta ställning men det talar samtidigt om något som har avstannat. Någonting som har en antydan om uppgivenhet. Får jag inte vara så här- ja där stannar man i växten. 
Gud älskar oss precis sådana som vi är men han lämnar oss inte där, han vill inte att vi ska förbli sådana vi är nu i resten av vårt liv. Vi står i växten som människor och målet är att bejaka Gud inom oss. Han bor ju redan där hos oss alla. Vi är alla födda med honom boende i hjärtat vare sig vi vill tro det eller inte!

Nu ska jag dela med mig godsaker från Selmas 2- år fest igår. En fantastiskt god och festlig räkgryta. Gott bröd och saffransröra.
Tårtan hade en ljuvlig garnering men receptet är Phillyglasstårtan som jag tidigare har lagt ut receptet på.


Victorias Räkgryta med musslor
Ca 6 pers
1 kg räkor med skal
2 gula lökar
800gr blandade grönsaker, fänkål, morot, spetskål, salladslök
1 kg blåmusslor
3 dl vitt vin
2 burkar coctailtomater, 800gr
1,5 msk fiskfond
3 msk asiatisk fisksås
3 msk färskpressad citron
1,5 dl finhackad dill
smör, vatten, salt , svartpeppar.
1.   Skala räkorna. Skölj och borsta musslorna
2.   Fräs lök och musslor i smör i en stor kastrull, häll på vinet. Lägg på lock. Låt koka i 5 min och skaka dåd och då.
3.   Lyft upp musslorna
4.   Tillsätt tomater i buljongen tillsammans med grönsakerna. Fiskfond, 3 dl vatten och fisksås. Låt koka ca 10 min.
5.   Tillsätt citron, musslor, räkor och dill. Låt allt bli varmt
6.   Servera med någon god röra och gott bröd. Se exempel från Buffe'


torsdag 14 februari 2013

Tillbehör, roccolasallad och vitlökssmör

Alla hjärtans dag
"Jag är jag för att jag är jag
Och du är du för att du är du
Men om du är du för att jag är jag, 
så är inte längre du du"
(Martin Buber)

Jag har njutit av en supergod middag och fått en fin ros av min goe man! 
En verkligen god kväll!
Dessutom blåsippor på bordet!




Nu kommer festliga, goda och lite smålyxiga tillbehöret till köttet. Det är superenkla grejer väl beprövade!  Något jag fick äta på alla hjärtans dag! Lyxigt med färsk oxfile'!

"Vanligt" vitlökssmör.
Smör
Bladpersilja
Rödlök
Vitlök, kan minskas då du har rödlöken.

Sallad
Lägg roccola i en skål
Skiva eller riv parmesanost över
Salt och svartpeppar.
Olivoja med citron (Fritjofssons)

Klart!!

tisdag 12 februari 2013

Aioli


Värdshuset Guldtuppen.


“Nu ska jag berätta om min bror. Min bror heter Jonatan Lejonhjärta, honom vill jag berätta om. Det är nästan som en saga tycker jag, och lite, lite som en spökhistoria också, och ändå är alltihopa sant. Fast det vet nog ingen mer än jag och Jonatan” så börjar vår kära Astrid sin bok om Bröderna Lejonhjärta .

Bröderna dör tidigt i livet och efter döden kommer de till landet Nangijala, där det ännu är lägereldarnas och sagornas tid. I Nangijala finns värdshuset Guldtuppen där människor träffas och pratar om ”sånt som vi behöver prata om”. Att dela sagorna, sångerna och berättelserna och ”sånt vi behöver prata om”, vid eldens sken och värme, vidgar en människas inre rum. Att få berätta om sin längtan, sorg och glädje behöver alla människor.

”Nu kommer jag till det svåra. Det som jag inte orkar tänka, och inte kan låta bli att tänka på”, säger Skorpan Lejonhjärta.
Att i vår tid skapa Värdshus där det finns rum att dela i, är kanske en uppgift vi alla har. I Värdshuset runt elden finns det rum för sorgen, klagans, glädjens, längtans, tillhörighets, ilskans, och skuldens berättelse.

Att lyssna är nog den största formen av gästfrihet, säger Henri Nouwren.
Ja det här var lite axplock från det jag läser nu på min ”skola”. Nu nästan längtar jag att få ta fram ”Bröderna Lejonhjärta” och läsa för lille Theo.


Victorias enkla Aioli

1,5 dl god olja, typ raps el solros
1 dl god olivolja (om du vill, annars samma som ovan)
2 äggulor
Vispa med elvisp i en smal, hög skål. Häll i oljan i en smal, smal stråle.
Smaksätt med pressad vitlök, salt och vitvinsvinäger.



söndag 10 februari 2013

Crème Brûlée




Jag känner mig väl inte direkt som någon utpräglad ”rojalist” men jag har funderat lite extra de sista dagarna.
 Indien firar 64 år av frihet och självständighet. Folket är tacksamma trots fattigdom på många sätt. Det visas vördnad och respekt för överheten. Glädje över friheten!
Jag kan ändå inte fatta hur ”journalister och vi” behandlar vår kung. Han är ju ändå en människa som du och jag, den som är utan skuld kan ju kasta första stenen tycker jag!  Jag läste om en journalist i Thailand som uttalade sig kränkande mot kungen, han fick 10-års fängelse. Kanske inte så vi ska ha det men….lite heder och hyfs kan vi väl ändå kosta på oss.
När jag jämför oss med Indiens folk förstår jag att vi har glömt bort att vara tacksamma för våra självklarheter, såsom:
-       rätt till fri sjukvård när det börjar värka någonstans,
-       som funktionsnedsatt inte vara bortglömd, instängd och förvisad till ett liv i tiggeri,
-       rättighet att påtala fel och brister i nästan alla sammanhang,
-       möjlighet till utbildning om du är rik eller fattig
Ja, listan kan bli hur lång som helst.
Har vi fått det så bra att självklarheterna har övergått till likgiltighet och tristess? Jag tycker det är dags att visa vördnad, respekt och kärlek till vårt fosterland. Tacksamma för vår frihet och möjligheter.




Här kommer ett smidigt recept på Creme Brulee. Du behöver inte koka upp smeten innan och inget vattenbad i ugnen utan bara rätt in i ugnen. Jag prövade igår och det var jättesmidigt! Servera med färska bär och kanske en kula glass.


Crème Brûlée à la Leila5 dl vispgrädde 1 dl mjölk 5 st äggulor 1 dl strösocker 1 st vaniljstång, färsk 

Gör så här

1. Crème Brûlée
Sätt ugnen på 95 grader, varmluft.
2. Vispa samman vispgrädde, mjölk, och äggulor.
3. Dela och skrapa ur fröna ur vaniljstången och blanda dem med lite av strösockret, rör sedan ner allt strösocker i smeten.
4. Fyll smeten i portionsformar av porslin (cirka 10 cm i diameter) och ställ dem på en plåt. Om du inte har varmluftsugn, ställ formarna i vattenbad.
5. Grädda i ugnen i cirka 2 timmar tills de stannat. När man skakar på formen ska de inte dallra för mycket i mitten.
6. Kyl dem till kylskåpskalla (gärna över natten).
7. Strö över ett tunt lager med strösocker och bränn av sockret med en gasolbrännare eller 
bränn av sockret i ugnen under grillvärme 250 grader.



fredag 1 februari 2013

Faster Ingrids "syjuntesoppa"

En fråga - en nyckel?!


Varför är ibland frågorna viktigare än svaren? Frågor är faktiskt som nycklar. Med en nyckel kan man öppna och låsa- samma sak med frågan. Den som har nyckel har makt, makten kan öppna upp eller låsa igen. Att ställa en fråga öppnar för nya möjligheter. 
Var händer när vi möts? Tar vi vara på tillfällena att öppna livet för varandra? Den som kan konsten att ställa de rätta frågorna öppnar dörrar istället för att låsa dörrar. Dock är det väl ändå så att den som får frågan fortfarande har möjlighet att öppna upp, ta initiativet som leder till någon förändring.
I miljöer där barnen finns med känns det ofta enkelt att ställa frågor och öppna dörrar. En av våra goda vänner är en "lång, nyfiken stockholmare", han är duktik på att ställa frågor vad han än befinner sig i världen, På det sättet har han låst upp många dörrar. Tack vare att han är nyfiken och frågvis blev vi vänner på julafton 1994. Vår lille Axel fick en fråga och så öppnades dörren för en god vänskap!
(mina bider blir lite knasiga pga av att min dator inte gör som jag säger)



Tänk vad nyfikenhet och genuint intresse för varandra kan leda till. 
Jag tror att vi alla behöver träna på att ställa de rätta frågorna( använda lite nycklar) och öppna upp lite till det som finns längst därinne.




Min mamma har varit med i en "syjunta" så länge jag kan minnas. Minns när hon hade den hemma och vi fick ta del av de underbara "resterna". Det var alltid 3 sorters mackor, varav en alltid var varm och så te förstås, gott var det. 
Tanterna har utvecklat sin meny och här kommer "faster Ingrids soppa", mammas förslag. Den är väldigt god, väl beprövad. Jag kan dock inte lova att alla kan ringa Ingrid men ni som känner henne kan ju alltid pröva!