Idag vill jag bara förmedla en av Torgny Wiréns fantastiska berättelser. Han är så duktig på att förklara så vi kan förstå och fatta. Det är värt att ta någon minut att läsa allt.
Tvillingarna i mammas mage
Under många år har jag arbetat som skolpräst på grundskola och gymnasium. Både nu och då händer det att jag får gå in i en högstadie- eller gymnasieklass för att svara på frågor kring tro och religion. Ibland har eleverna förberett frågor i förväg, andra gånger låter vi dem komma mer spontant. För ett tag sedan var jag i en gymnasieklass där man inte funderat ut några frågor alls. Läraren inledde med att presentera mig och så uppmanade han eleverna att ställa frågor om allt som rörde etik och livsfrågor. En av killarna längst bak räckte upp handen.-Hur kan du vara så säker på att Gud finns? frågade han.
Med ens blev det alldeles tyst i klassen, alla såg uppmärksammat på mig. Jag förstod att eleverna undrade vad jag skulle säga om detta.
-Jag är faktiskt inte så där alldeles säker, svarade jag långsamt.
För mig finns det ett antal argument som talar emot Gud existens. Å andra sidan ser jag också en hel del skäl som talat för att Gud finns.
-Så du är inte helt säker? utbrast killen förvånat.
Jag skakade på huvudet.
-Egentligen är det inte så konstigt, fortsatte jag och såg ut över klassen. Försök tänka er ett tvillingpar som ligger inne i mammas mage. Och att de kan både prata och tänka. De har varit inne i magen ganska många månader nu. En dag vänder sig den ene tvillingen till den andre.
-Jag har legat här och funderat, säger han. Vet du vad jag tror? Jag tror att vi ligger i en mage.
-Va? utbrister den andre. Var har du fått det ifrån?
-Kom med här, säger han.
Han tar sig fram till ena sidan. Försiktigt, varsamt trycker han handen mot väggen.
-Nog känns detta precis som en mage?
Den andre kommer fram och känner efter, han också.
-Nää, utbrister han. Det där är ju bara en vägg.
-Men kom hit då.
Och så vänder de sig mot ett annat ställe.
-Lyssna här ...
De sätter öronen mot en annan det av väggen. Där hör de ett dovt, pulserande ljud.
-Vet du vad jag tror detta är? fortsätter han. Jag tror det är så mamma låter.Jag tror att vi ligger i mammas mage!
-Är du inte klok? utbrister den andre. Det där ljudet har vi ju alltid hört. Det kommer från väggen, och väggen låter så bara!
Jag såg på eleverna som att framför mig.
-Mycket längre än så kommer faktiskt inte tvillingparet. Det är nämligen inte så enkelt för den ene att övertyga den andre. En av tvillingarna tror att de ligger i en mage och att magen är mammas. Den andre tror att bara på tillvaron innanför en tjock, ogenomtränglig vägg.
Killen såg på mig.
-Så man kan egentligen inte veta om Gud finns? frågade han. Vissa tror, andra gör det inte ...
-Tvillingarna kan faktiskt inte veta säkert, svarade jag. De slutgiltiga bevisen får barnen inte förrän de kommit ut ur mammas mage. Då blir det först uppenbart, när tvillingarna kan se och röra vid sin mamma. Då vet de! Trots detta är inte tvillingparet utlämnade åt grundlösa spekulationer. Redan inne i mammas mage inträffar saker som gör att de tvingas tänka efter. Speciellt är det fyra saker som händer, fyra företeelder som får tvillingparet att ana något av vad som kanske ändå väntar.
Jag märkte att hela klassen lyssnade uppmärksammat.
-Det första är att tvillingarna börjar se ljus utifrån. Vissa gånger är det verkligen mörkt. Vid andra tillfällen kan de ana någon sorts ljus som tycks komma från andra sidan väggen.
-Det andra som sker är att de hör ljud. Ibland låter det som en hostning, andra gånger hör de röster eller toner av musik. Ingen av dem kan säga varifrån ljuden härstammar, men visst känns det som om ljudet kommer från andra sidan väggen.
Jag såg att killen viskade något till en kompis och så log de båda.
-Det tredje som drabbar dem är faktiskt ganska obehagligt, fortsatte jag. Flera gånger har de varit med om att någon liksom petar på dem från andra sidan väggen. Tvillingarna kan ligga och sova och plötsligt buktar väggen in, det känns precis som någon eller något försöker få fatt på deras fot eller arm. Långsamt, gradvis börjar också den andre tvillingen inse att det kanske ändå finns något på andra sidan väggen. Om det är en mamma eller någonting annat vet han inte. Hur som helst måste det vara något!
-Det fjärde som händer är ändå otäckast av allihop. Från början sker det så pass långsamt och omärkligt att ingen egentligen tänker på det. På slutet har förändringen gått snabbare. Till sist är den så påtaglig att det inte finns någon tvekan längre. Antingen krymper väggarna runt dem eller också är det tvillingarna som växer. Hur som helst blir utrymmet de vistas i mer och mer trångt. Tidigare kunde tvillingparet simma omkring ostört. Nu trycks det bit för bit ihop i en primitiv fosterställning. i sina mörkaste stunder kan tvillingarna tänka att de krympande väggarna till sist kommer att bli deras obevekliga död. Samtidigt ger ljuset och ljuden bränsle åt ett hopp om någon sorts liv utanför väggen. I det läget är tvillingparet åtminstone överens om en sak. Här inne kan de inte stanna!
Det kändes att klassen förstod vad jag menade. En lång stund pratade vi om Guds existens och vad tecken på detta i så fall skulle kunna vara. Till sist räckte en tjej borta vid fönstret upp handen.
-Min lillebror dog i cancer för lite mer än ett år sedan, sa hon. Jag satt vid sängen och höll hans hand när han tog sina sista andetag. Det kändes så tydligt att han på något vis fortsatte vidare, att han passerade en sorts gräns där vi andra tvingades stanna. Hon böjde ner huvudet liksom för att hämta kraft. Sedan lyfte hon blicken igen.
-Vad tror du händer på andra sidan döden? frågade hon.
Jag stod tyst några sekunder, för att ge frågan tid att landa.
-Ta tvillingparet igen, började jag långsamt. Tänk dig att de ligger inne i mammas mage och funderar över hur livet utanför kommer att bli. Vad tror du de tänker?
Killen som satt bredvid tjejen skrattade till:
-Dom drömmer nog om en jättebassäng fylld av ljummet fostervatten. Kanske kan de tänka sig att det finns fler foster i bassängen. Men aldrig någonsin skulle se kunna fantisera ut skogar och berg eller en gnistrande stjärnhimmel.
Flickan som ställt frågan skrattade, hon också.
-Säkert tror de att navelsträngen kommer att vara kvar, fortsatte hon. Annars får de varken näring eller syre. Fast de tänker nog att navelsträngen är väldigt lång och oerhört töjbar. Så att de kan simma hela dagar utan att den tar emot.
Jag nickade.
-Det betyder att tvillingarna ligger inklämda i sin trånga mage och fantiserar. Till sist kommer äntligen den efterlängtade förlossningsdagen. Plötsligt känner tvillingarna hur fostervattnet runt dem rinner av. En efter en pressas tvillingarna genom något som tycks mer trångt än allt annat de tidigare upplevt. Och när det slutligen släpper rinner de ut i en värld som är stor, kall och främmande. En otäck varelse böjer sig fram och klipper av deras navelsträngar. Då inser de båda att livet är slut. Allt som de trott på och drömt om visade sig inte vara någonting annat än tomma och ofullständiga meningslösa fantasier.
-Men allt är inte slut. Till tvillingparets förvåning öppnas helt andra möjligheter. Istället för att trängas i ett begränsat fostervatten kommer barnen ut i en helt annan värld. De lär sig krypa, de lär sig att gå. Snart ska de få ge sig ut på svindlande resor runt en stor och vådligt spännande jord. Istället för att få syre och näring genom en aldrig så lång navelsträng öppnas deras näsa och mun. De börjar andas och de lär sig prata. Snart får de äta läcker god mat och de allra maffigaste bakelser. Aldrig, aldrig kunde de tänka ut någonting av allt detta själva. Det som väntade var oerhört mycket större och mer fantastiskt än de någonsin kunnat fantisera om, där de låg inne i mammas mage.
Tjejen som ställt frågan såg allvarligt på mig.
-SÅ har jag också tänkt, sa hon. Att det blir bättre. Mycket bättre!
Lektionen var slut, eleverna reste sig och försvann ut i korridoren. En av dem dröjde sig kvar lite. När de andra gått kom han fram till mig. Det var killen som ställt den första frågan, han som undrade ifall men kunde veta säkert.
-Det var bra, det där med tvillingparet och mamman, sa han. Jag har alltid tänkt att vissa människor tror på Gud, medan andra inte gör det.
Han skrattade till.
-Om man tänker som du sa, så har jag nog anat ljus och ljud från andra sidan.
Han bet sig tankfullt i läppen.
-Kanske, fortsatte han i betydligt lägra ton, kanske att jag då och då hört hjärtslagen ifrån mamma, jag också ...
Sedan tog han ett par steg mot dörren.
-Jag ska fundera på det, sa han.
Och så försvann han ut i korridoren.
