Miryalaguda

Min lilla "fadderflicka Pretty Maria"

INDIEN
Just nu är mina goda vänner Swante och BirGitta i 

Indien för att se till verksamheten därnere. 
BirGitta skriver varje vecka rapporter på deras
hemsida så man kan följa vad som händer på 
plats. Jag önskar att alla skulle få en möjlighet att
besöka dessa människor och se vilka stora saker
man kan uträtta med relativt små medel, allt handlar
om att göra SKILLNAD.
Besök gärna hemsidan för mer info. Just nu är det
flera barn som väntar på en Svensk fadder. Kanske
det är du?

http://www.makemissionpossible.se/

Här kommer den senaste hälsningen:

Miryalaguda

    Klockan är nu sex på morgonen här i Hyderabad, halv två på natten hos er i Sverige.
Mina tankar är hos barnen på Miryalaguda barnhem. Vi var hos dem i veckan som gick. Här bor barnen som i en prunkande oas. När vi köpte marken för snart 25 år sedan fanns bara risfält så långt ögat kunde nå.

Första gången jag ser en bananblomma

   Vi möttes i tisdags av ett 60-tal lyckliga barn som öste blomblad över oss. Några av de små låg i sängen med vattkoppor i den 33 gradiga värmen.

Karen har vuxit och blivit stora damen

    Vi fick avnjuta ett jättefint sång och dansprogram från barnen. En av grabbarna visade sig ha stor talang som koreograf. Han är en riktig kämpe. Föräldralös lämnades han till hemmet för 14 år sedan. Föreståndarinnan Sarajoni berättar att vadhelst den grabben gör så kämpar han tills han är bäst. Ja kämpa får Indiabarnen verkligen göra. Att se deras läxläsning och böcker är imponerande.

   Själva barnhemsbyggnaden börjar bli sliten. Här finns mycket att göra, men allt kostar!

Tidigare fanns bara en liten väg förbi barnhemmet. Nu dånar det och väsnas då tung trafik passerar. Att sova var otänkbart. "Please Horn" står det bak på alla långtradare å den uppmaningen åtlyds till 100%.

Fortsättning följer
Kram