Földelsedag

Saknad och Älskad
Idag hade Axel fyllt 26 år, sist vi fick fira
honom fyllde han 16 år.
Timmar blir till dagar, och dagar blir till
år, så svårt att förstå tidens fart.
Idag läste jag en vacker dikt i L. J .Anderssons
senaste bok "Vårt enda hem är kärleken",
som känns som jag lätt kan kliva rakt in i
denna dikt.

Sorgens syster
Liselotte J Andersson

Även denn morgon:
Sorgen väcker mig.
Den är inte ond,
men det ömmar,
när den rör vid kärlen av minnen.
Jag måste få gå,
genom rum efter rum
i min egen takt.
Här är ensamheten inte svår.
Allt kan inte väckas än.
Jag har sett ett ljus
allra längst in,
hört låga och lugna röster.
Kanske har sorgen en okänd syster.
Om jag vågar ta hennes hand
och låter mig ledas kan vi mötas till slut.
Detta är en skyddad värld.
Väggarna talar utan att döma.
Här finns inga åklagare
och inga advokater.
Ljuset längst där inne
är tänt av sorgens syster.
Jag vågar tro det nu:
Hennes namn är HOPP.