Paradismaten: Löksoppa

Försoning.

I dessa dagar har många tankar gått till Mandela och
SAfrica. Jag har många vänner där och haft förmånen
att besöka landet några gånger. Första gången var jag
nog 14 år och då fanns fortfarande apartheid systemet
kvar. Starka minnen och kontraster sitter kvar.
När jag läste "kriminalitet" på skolan läste jag om S-A's
Sannings och försoningskommission -The Truth and
Reconcilation Commission som Mandela tog
initiativet till efter han blev frisläppt. Ett fantastiskt
arbete som har fungerat i många länder i efterkrigstider.
Försoningen ersatte hämnden, men inte rättvisan.
Det var nog den enda
framkomliga vägen för detta stora hat. Vägen till
försoning går genom berättelser. Alla behöver få

Hans säng.....på ön.

berätta sin berättelse. Berättelsen gör att lidandet får en
mening. Kanalen mellan hjärna och hjärta liksom
öppnas. Lidandet som orsakats av det meningslösa
våldet kan få en mening genom berättelsens kraft.
För ett tag sedan läste jag Mandelas självbiografi,
där skriver han : Det var under de långa ensamma åren
som min hunger efter frihet för mitt folk blev en
hunger efter frihet för alla människor, vita och svarta.
Det var min fasta tro att det inte bara var de förtryckta
som måste befrias utan också förtryckaren. En man som
tar ifrån en annan man friheten är hatets fånge, han
är inlåst bakom galler av fördomar och trångsynthet.
Lika säker som jag inte är fri när min frihet tagits
ifrån mig, lika säkert är att jag inte är riktigt fri
om jag har tagit tagit ifrån någon annan hans frihet.
Både den förtryckta och förtryckaren har berövats
sin mänskliga värdighet."
Det är svårt att i ord formulera Mandelas storhet jag
får ändå säga att han måste varit Guds gåva till
mänskligheten. Låt oss alla lära av honom.